onsdag 9 april 2008

utmanad

Jag har blivit utmanad av Laila för snart hundra år sedan att avslöja några hemligheter. Det var svårt att komma på vad jag skulle skriva och inte vet jag om de alla är så hemliga egentligen, men de flesta känner bara få till. Tills nu då …

När jag var ung arbetade jag på Saab i Linköping ett par år på utprovningen av JAS och vid ett tillfälle fick jag provsitta i ett av planen. Det var kul men också nervöst eftersom jag var rädd att jag skulle råka trycka på någon av alla knappar som fanns. Och när man börjar tänka på något sådant så är det nästan som händerna får eget liv...

Jag är i viss mån 1800-talsmässig eftersom jag på vintrarna när jag var barn åkte spark till skolbussen, inte som lek utan helt enkelt för transport.

Jag är klumpig. Fast det är nog inte hemligt - det märks ju tyvärr även om jag inte vill. Jag har ofta sönder koppar o tallrikar eller välter glas med dryck eller skär mig på vår nya, (sedan i julas) vassa kniv. Ibland undrar jag hur kan kan scrappa med det pill som blir ibland då, men ingen regel utan undantag.

Jag är mörkrädd och då och då, fast inte så ofta nu för tiden – jag är ju för sjutton mamma och vuxen och allt det där, lite rädd för konstiga monster (stephen king ), mördare (vem som helst ) och uruk-haier (sagan om ringen) när det är natt. Detta gör att jag ibland, om maken inte sover hemma, tittar under sängen innan jag lägger mig. Förr liksom hoppade jag upp i sängen på lite avstånd från den men det pallar inte min rygg längre så det är tur att jag lugnat mig lite.

En gång, i 7:an tror jag det var, skulle jag gå av skolbussen på en hållplats före skolan för att gå till tandläkaren. Jag satt och drömde eller något och glömde dra i plingsnöret. Precis när vi ska passera hållplatsen insåg jag mitt misstag men istället för att ändå dra i snöret som vanliga människor så ställer jag mig upp och ropar jättehögt och desperat: -Pling, pling, pling! Grejen var att det funkade. Busschauffören stannade och jag fick, mycket röd i ansiktet, lämna mina skolkamrater som höll på att skratta ihjäl sig.

Kanske fem år senare sitter jag för mig själv på en annan buss på väg till min pojkvän och kommer att tänka på Pling-grejen. Jag blir så full i skatt och bryter till slut ihop fullständigt, frustande och snörvlande av skratt och med ögonen rinnande. Jag kan dessutom inte sluta skratta på en lååång stund och jag misstänker att mina medpassagerare undrar vad jag är för en galning.

Jag skickar vidare till Carina, Jenny och scrapangel så får vi se om de har några spännande hemligheter att dela med sig av!

3 kommentarer:

Himlen Runt Hörnet! Sala sa...

Hahahaha!
Jag tror jag dör!
Pling, pling!
Jag kan se mej dej framför mej! Och jag kan även tänka mej att jag skulle kunna göra samma sak!
Oj, nu skrattar jag så jag gråter!
Vilken dag detta ska bli!
Pling, pling!!!
Hahahahaha!!!!!

Jenny sa...

Underbara hemligheter du delade med dig av. Är presic lika mörkrädd som du, men skulle för mitt liv inte våga titta under sängen, hoppas snabbt och fort upp :) Kanske inte skulle avslöja det nu, då är det ju ingen hemlis längre.

Laila sa...

Tack för att du tog dig tid att svara!
Jösses vad jag skratt ahögt här framför datorn åt dina buss grejer! :-D *torkar tårarna*