En möjlig förklaring?

Det är så sandigt här hemma jämt. Särskilt i sängen. Varje kväll lägger jag mig och så inser jag att det är omöjligt och så hoppar jag upp igen. Jag kan inte sova i en sandlåda! Många kvällar medans jag sopar av lakanet har jag funderat på varifrån all sand kommer. Så igår kom jag på en möjlig förklaring. Kanske är mina barn inte riktigt riktiga barn utan små söta dockor (man kan ju även tro det utifrån hur de uppträder ständigt och jämt) fyllda med sand. Ungefär som sådana där som är fyllda med riskorn som man inte ska blöta ner om man inte vill att de ska bli uppsvällda och tjocka - och börja mögla. Och kanske har vi hanterat dem ovarsamt så att det blivit någon rispa någonstans där sand läcker ut, särskilt när de hoppar i sängen. Detta skulle även förklara varför de är så tunga att bära. Men så blev jag ändå tveksam eftersom det är sååå mycket sand i sängen ända tills jag kom på att maken kanske också är en sådan där docka - någonstans måste ju barnen ha ärv det ifrån.