Ibland önskar jag att jag själv skulle känna samma facination. Tänk att titta på en Skopis i nästan en timme och sedan ändå inte vilja gå därifrån. Det som möjligtvis facinerar mig lika mycket är du och din bror och vissa små krumelurer i naturen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar